The Great Wall

Filmen:
Det tog mig tre försök att ta mig igenom The Great Wall. Första gången helt utan kaffe. Stort misstag. Andra gången hade jag kaffe, men på tok för lite. Tredje gången hade jag laddat upp med en termos. Då lossnade det. Anledningen till mina svårigheter att hålla mig vaken är inte att filmen är händelselös, tvärtom är den ganska rappt berättad, utan för att den saknar all form av spänning, charm och självdistans.

Lyssna bara på intrigen: Matt Damon och polaren Pedro Pascal jagar svartkrut i Asien och hamnar vid Kinesiska muren, vilken visar sig vara under belägring från gröna mutanthundar som härstammar från en komet. En surmulen kinesisk general förklarar att de gröna mutanthundarna kommer vart 60:e år, som för att påminna världen om att girighet är dåligt. Eftersom Matt Damon är Matt Damon bestämmer han sig för att hjälpa kineserna slåss mot de gröna mutanthundarna.

Hela historien presenteras och berättas utan minsta tillstymmelse till humor. När gröna mutanthundar attackerar kinesiska muren är det ingenting som du, jag eller Matt Damon ska skämta om, tycker regissören Yimou Zhang. Budskapet i filmen är tydligt: Var inte girig. Håll ihop. Död åt kapitalismen. Och skämta aldrig, aldrig om gröna mutanthundar från yttre rymden.

Och okej, visst, om filmen lyckats leverera riktigt spännande actionscener och karaktärer att heja på så hade det ju inte varit hela världen. Men själva mutanthundarna ser dessvärre ut som något från en förrendrerad mellansekvens från Playstation-eran och det blir aldrig någon som helst närvaro i scenerna. Matt Damon och kompani kastar sig fram och tillbaka framför en green screen och gör omöjliga stunts med pilbågen, i ultrarapid, och det är så ospännande att jag blir sömning igen bara av att skriva om det.

Matt Damon själv ser ungefär lika engagerad ut som jag antar att han gör när han handlar lakan. Vad William Dafoe gör i filmen vetefan och det enda färgstarka i den kinesiska ensemblen är bokstavligt talat deras rustningar, vilka osar Power Rangers på lång väg. Att Yimou Zhang gillar färger vet vi sedan hans tidigare filmer Hero och Flying Daggers, men här sticker det ut på ett sätt som inte alls ger samma wow-effekt.

The Great Wall är verkligen en helt meningslös film. Intrigen och den låga åldersgränsen gör att den verkligen behövt en rejäl dos lekfullhet och charm för att fungera, men som vi etablerat innan finns det enligt regissören ingenting att skämta om när vi snackar gröna mutanthundar som attackerar var 60:e år för att påminna oss om människans girighet. Ingenting! Karaktärerna verkar även de vara lika ointresserade av att medverka i filmen som jag är när jag tittar på den.

Den enda riktiga behållningen med The Great Wall är tempot. Som resultat av att filmen ligger under tvåtimmarsstrecket (sällsynt idag när vi pratar den här sortens filmer) är den hyfsat fokuserad och tappar inte bort sig själv i en massa sidointriger. Utöver det är det inte mycket att bli exalterad av. Matt Damon måste ha varit bra girig när han hoppade ombord på detta filmprojekt - vilket är lite ironiskt med tanke på vad filmen handlar om.

Bilden:
Om ändå filmen varit lika bra som bildkvalitén, vilken imponerar stort. Filmens många utomhusscener och starta färgkontraster på rustningar och kläder kommer verkligen till liv på denna Blu-ray-utgåva, med fantastisk detaljrikedom, riktigt bra svärta och djup mättnad.

Filmen har formatet 2.40:1

Ljudet:
Filmens Dolbly Atmos-spår lyfter stridsscenerna till nya nivåer tack vare en grym ljudmix som involverar alla högtalare; när monsterhundarna springer på en våning precis ovanför huvudet på våra huvudpersoner låter det verkligen som att vi har dem ovanför oss. Musiken är väldefinierad och jämnt fördelad och dialogen center-fokuserad och mycket klar.

Extramaterialet:
Vi får borttagna och förlängda scener, ett inslag om Matt Damon i Kina och ett annat med regissören Zhang Yimou. Vi bjuds även på en inblick i arbetet med filmens visuella effekter och designen av filmens monster, vapen och miljöer.