The Wizard of Lies

Filmen:
Bernie Madoff ser lättad när han, en framgångsrik och idoliserad finansman, erkände att hela hans och familjens förmögenhet bygger på ett gigantiskt pyramidspel. Han intalar sig själv att allt kommer att ordna sig i slutändan, att hans familj klarar sig med tryggt förvarade pengar och att bara han själv kommer att ta smällen för sina brott. Men han bedrar betydligt fler än sig själv när alla hans nära och kära också drabbas i vad som resulterar i en tragedi som skulle få självaste Shakespeare att rodna.

Att titta på The Wizard of Lies, som bygger på den sanna berättelsen om Bernie Madoffs bedrägeri, är som att titta på en hemsk olycka - det är hemskt att se och ändå kan man inte titta bort. Likt den Oscarsnominerade The Big Short, fast i en mindre komisk tappning, granskas finansvärldens ruskprickar för att måla upp en fascinerande berättelse om girighetens och svekets gränslöshet i en stjärnspäckad tolkning av Bernie Madoffs gränslösa ponzi-bedrägeri.

I ett ponzi-bedrägeri lockar man investerare med löftet om högre avkastningar, men där pengarna egentligen används för att locka in fler investerare. Det blir en ond cirkel som inte bara tappar greppet om verkligheten, utan blir också en livslång lögn som blir allt svårare att undanhålla med tiden och Robert De Niro gör ett förträffligt jobb med att gömma sina inre plågor och orosmoln från sin familj, som alla tycks leva i en tryggt ovetande rikemansbubbla. Detta är åtminstone versionen av historien som filmen försöker sälja, som genom flera ögonblick från Madoffs liv visar hur aningslösa i princip alla deltagare var. Varför har ingen upptäckt detta tidigare? Hur kunde FBI, som utrett Madoff tidigare, inte se varningsklockorna tidigare? Hur kunde hans naiva familj inte förstå varför han gjorde så mycket motstånd när hans söner ville efterträda honom?

Filmen siktar inte riktigt på att ge självklara svar om vad som försiggick i Madoffs huvud och försöker genom en dokumentär stil skapa viss autenticitet och mystik bakom kulisserna, där intervjuberättandet i filmen är till för att hålla ihop olika dramatiserade episoder från hans liv. Tyvärr är det inte alltid intervjustilen fungerar. Diana Henrique, som skrev boken filmen är baserad på, spelar sig själv och vi ser henne intervjua en skådespelare snarare än den riktige Madoff, vilket känns något malplacerat, konstigt. Även mindre inslag som Hank Azarias sluge bokhållare tappar den där autentiska stilen, då jag mest hör en Simpsons-skådis under intervjubitarna och hade i slutändan föredragit en mer regelrätt dramafilm istället.

För själva överblicksdelarna som fokuserar på Madoff-medlemmarna fungerar enligt mig riktigt bra, som varvas av både verklighetsanpassade scener, montage av klienter som blev blåsta på sina livsbesparingar och drömlika sekvenser som rotar i Madoffs undermedvetna. Särskilt den mardrömslika sekvensen där han och frugan försöker ta självmord genom att svälja sömnpiller och besöks av olika vålnader ger kalla kårar och känns som något hämtat ur en mörk Ebenezer Scrooge-saga.

Jag gillar också Pfeiffers rejält avtrubbade och gripande prestation som Madoffs fru Ruth, som helt oberört nämner till sin make att hon kommer att begå självmord för att hon inte vet något bättre. På en natt försvinner inte bara hennes förmögenhet, utan även hela hennes sociala nätverk, hennes värdighet och hennes söner, som inte ens vill veta av henne. Det är förkrossande att se henne vada i Madoffs spillror, utan att ha byggt upp någonting på egen hand; Bernie var hennes allt, hennes livräddare och nu visar det sig livräddaren dragit ner alla till havets botten. Även sidohistorien med Mark Madoff, en av sönerna som anklagas för att ha varit i maskopi med pappan, är gripande och som tar en otäck vändning.

Filmen hade dock mått bra av att kortas ner något då filmen börjar kännas något repetitiv mot slutspurten, men i överlag är detta en engagerande filmatisering av mannen som just nu avtjänar 150 år i fängelse. Om du inte redan äger en HBO-prenumeration för tillfället, kan det vara värt att kika på The Wizard of Lies för Pfeiffers och De Niros starka skådespel. Det är en högst aktuell film om lögnens förödande effekt och hur lätt det är att förstöra hundratals liv i dagens ekonomiska läge.

Bilden:¨
I filmens många close-ups av DeNiros gamla, ångestfyllda nuna och tyngda ögonpåsar visas en fin skärpa med många ansiktsdetaljer och filmen domineras i överlag av en hel del gråblåa, kalla toner. Kylan fungerar hyfsat bra för att illustrera Madoffs kyliga och ensamma tillvaro, men den platta TV-belysningen under vissa inomhusscener kan sänka bildupplevelsen något. Utöver det lider bilden inte av några större bekymmer, men är inte heller en wow-upplevelse, direkt.

Filmen har bildformatet 1.78:1

Ljudet:
The Wizard of Lies är en pratig film och lyckligtvis är ljudet hos dialogerna tydligt presenterade i ett fint DTS-HD Master Audio 5.1-spår. Den illavarslande musiken är stämningsfull, knarkdrömmen blir extra obehaglig med julsången i bakgrunden och det jazziga trumspelet i scenen där Maddof håvar in nya klienter efter börskraschen är välljudande, även om musiken har en tendens att tränga sig på lite väl mycket.

Extramaterialet:
Det är fattigt med extramaterial och består av en intervju-featurette med filmens stjärnor, filmens regissör och med författaren Diana B. Henriques. Klippet är kort och ger ingen större inblick i filmens tematik.