The Elder Scrolls: Legends

Jag har inga problem med att erkänna att jag kan vara lite fördomsfull gällande spel. Första gången jag såg lanseringstrailern till The Elder Scrolls: Legends avfärdade jag spelet nästan omedelbart eftersom jag tycke att det såg ut som en karbonkopia av Blizzards megasuccé Hearthstone. Faktum är att jag använde termen "Dead on Arrival" tämligen ofta samtidigt som jag fnyste bittert när Legends kom på tal. Helt ärligt, vem vill lira detta när Hearthstone fortfarande existerar och frodas?

Tydligen jag. Nu när jag har spenderat ett par dagar med Dire Wolf Digitals kortspel, måste jag erkänna att min fördomsfullhet fått sig en rejäl smäll på käften. Efter att ha lirat klart den fullfjädrade storykampanjen som består av 20 kapitel, stått kort mot kort med en jäkla massa andra spelare online samt fightats i arenaläget, kan jag bara konstatera att The Elder Scrolls: Legends är sitt eget kortspel... och att det är i grunden helt okej.

Låt mig först och främst jag ta upp den stora blåa elefanten i rummet. Ja, Legends påminner oerhört mycket om Hearthstone. Du behöver inte förfoga över lika många hjärnceller som Oppenheimer eller ha en höks syn för att inse att Dire Wolf Digital har lånat (här hostar vi unisont) en hel del från Blizzard (och i förlängning Magic: The Gathering). Själva grundstommen är nästintill identisk med Blizzards dito. Strukturen på korten, presentationen, menyerna, mikrotransaktionerna, chattmöjligheterna, arenaläget... extremt mycket påminner om Hearthstone. Det går helt enkelt inte att förneka. Vad som skiljer Legends från Hearthstone är främst spelupplägget.

En stor skillnad är att Legends innehåller en storykampanj (som även agerar som en lång tutorial). Grundkonceptet är väldigt intressant samtidigt som... det är otroligt ointressant. Det finns både ris och ros här. Handlingen i sig är en sövande trivial dussinhistoria som berättas fram genom semistatiska mellansekvenser av halvtaskig kvalité. Du kommer mest troligt, precis som jag, inte bry dig ett dugg om den. Det är knappast så att du kommer sätta dig ner med Legends och tänka "Nu ska jag frossa i intressanta karaktärer och spännande intriger". Glöm det. Vad som däremot är intresseväckande är upplägget och själva interaktionen med spelkonceptet.

Allt är finurligt insvept i den här berättelsen. Som exempel kan jag ta gången då jag, i historien, kom till en väg där banditer tillfångatagit en säljare. Detta ledde självklart till korthandgemäng. När vinsten väl var säkrad och huvudbanditen visade ånger, förklarade han att det finns en hemlig gömma i närheten som han kan visa mig. Men den tillfångatagna säljaren ville ha vedergällning, vilken ledde mig till två val. Antingen dödar jag banditen för att göra säljaren glad eller så låter jag honom leva och får skattgömman. Båda val leder till två helt olika kort som reflekteras i valet jag tagit. Det ena kortet var att ge 2/2 till en varelse eller döda en varelse med två i attack. Helt enkelt ett väldigt intressant upplägg.

Den andra stora skillnaden märks av på slagfältet. Till skillnad från Hearthstone har Legends multipla spelfält (eller "lanes"). Du kan spela dina kort på antingen det vänstra eller det högra spelfältet. Korten du lägger fram ligger i direkt korrelation med vilka fiendekort du kan attackera respektive försvara dig mot. Lägger din fiende ett kort på vänster sida, då måste även du lägga ett kort på vänster sida för att försvara dig. Om du däremot lägger ditt kort på högra sidan blir det verkningslöst mot fiendens kort (och vice versa). Detta är i särklass den största skillnaden mellan Hearthstone och Legends. I Hearthstone har du endast ett slagfält som du hela tiden försöker kontrollera men här bjuds det på flera, vilket kräver en ännu större grad av strategisk finurlighet från spelarens sida. Som ett körsbär på det hela har vissa slagfält olika egenskaper som bidrar med ännu mer diversifiering och som kräver ännu större taktisk känsla. Den här biten med Legends är jag riktigt förtjust i.

Något jag däremot inte är förtjust i är runes. Alla spelare har i regel en handfull runes som är direkt kopplade till dina hälsopoäng. Förlorar du fem hälsopoäng, förlorar du en rune och det resulterar i att du kan dra ett kort. Om kortet du drar fram är av typen prophecy då kan du välja att lägga fram det direkt på slagfältet - mitt under fiendes speltur. Även om jag förstår tanken bakom, tycker jag inte riktigt om det. Mer ofta än sällan har jag hamnat i omgångar där min motspelare lyckats vända matchen flera gånger just på grund av den här funktionen. Nu är detta naturligtvis en smaksak, jag misstänker att många kommer att älska detta. Personligen är jag inget fan.

Precis som jag nämnde i inledning här ovan, tycker jag om Legends. Gillar du kortspel då kommer du mest troligt även gilla Legends. Om du däremot tycker att kortspel är tråkigare än linjärt TV-tittande då kommer du mest troligt tycka att Legends är inget att hänga i julgranen. Mina största störningsmoment är alla överflödiga likheter med Hearthstone. Jag frågar mig konstant varför Dire Wolf Digital inte vågat gå sin egen väg och gjort spelet ännu mer originellt, eftersom det är plågsamt tydligt att kapaciteten hos studion finns där. Lyckas de polera allting ett par gånger till och lyckas de ingjuta ännu mer originalitet då har vi äntligen fått en seriös utmanare till Hearthstone. Tills dess...