Recore

Det är sällan jag är så entusiastisk och förväntansfull vad gäller kommande spelreleaser som just nu. Årets höstsläpp är otroligt heta med flertalet AAA-titlar på schemat. Mitt bland dessa stora titlar har vi Recore. Det Microsoft-exklusiva äventyrsliret från lilla Armature Studio. Jag har följt det med ett leende på läpparna sedan utannonserings-trailern rullade. Trailern visade stenhårda robotstrider, otroligt fina miljöer och en till synes härlig huvudperson med en lika härlig relation till sin fyrbenta kompanjon och jag visste från start att det här var ett spel jag skulle införskaffa. Men vad är Recore egentligen? Vilka är de där Armature Studio och vilka jobbar på spelet utöver dem?

Recore-teamet har gjort ett bra jobb med att visa upp spelets styrkor utan att ta i för mycket. I den nyligen uppvisade gameplay-trailern från Gamescom får vi se mer av det faktiska spelet och hur plattformssystemet fungerar. Det är tydligt influerat av Metroid Prime och Mega Man och jag tänkte att vi skulle börja vår Recore-rundtur precis där, då det finns en uppenbar anledning till att dessa två ultrastora fanfavoriter har inspirerat detta ökenäventyr. Både Mega Man-pappan, Keiji Inafune och Metroid Prime-trilogins Game Director, Mark Pacini jobbar på Recore och enligt Inafune har det varit en fröjd för de båda då de rör sig i samma tankebanor samt har en enorm respekt för varandra.

De två sitter på två av spelvärldens mest ikoniska spelserier så det vore underligt om de inte hade använt kunskaperna från tidigare verk i det nya, gemensamma projektet. Recore kommer till exempel att vara ett Metroidvania-lir likt Metroid Prime men på ett helt nytt sätt. För att spelaren ska kunna ta sig till platser som tidigare varit omöjliga att nå krävs, istället för klassiska uppgraderingar, en annan typ av corebot än huvudpersonen Joules fyrbenta baskompanjon. För att ta sig upp för branta klippväggar måste spelaren till exempel hitta en spindelliknande corebot. Denna kan spelaren sedan styra upp för nämnda klippvägg för att nå hemligheten som lurar på toppen.

När vi talar om Mega Man-influenser finns här även otroliga mängder plattformselement. Spelet är uppbyggt kring en massiv, vidsträckt hubvärld. Utspridda över denna hubvärld finns ingångar till ett gäng dungeons som innehåller storyelement, bosstrider samt plattformssektioner. Här tar sig spelaren fram genom att springa på väggar, klättra i tak och sprinta i absurda hastigheter men spelet flyter trots dessa hastigheter på. Bosstriderna ska även, enligt Inafune, ta spelaren tillbaka till arkadspelens storhetstid. Dessa bosstrider (mindre strider likaså) är exempelvis färgkodade. Robotarnas kärnor är alltså, beroende på färg, svaga mot ammunition av samma färg. Möter du flertalet fiender med olika kärnor måste du alltså växla mellan nämnda ammunitionstyper (vilket du gör med d-paden). En del bossar byter kärnor mitt i combat, så det gäller att hålla koll på vad som händer på skärmen.

Spelets story, som skrivs av Bungie-veteranen Joseph Staten (Destiny, Halo: Combat Evolved, Halo 2 & Halo 3) blandar apokalypskänslan med en evig, lugnande AI-vänskap (med tanke på Statens manusförflutna kan vi se vart denna idé kom ifrån och ni hör inga klagomål från vårt håll). Startskottet för detta science fiction-äventyr smäller till när du, i rollen som huvudpersonen Joule, vaknar upp ur en flera hundra år lång "cryo sleep". Joule är en av många skickliga kolonister som skickats till världen "Far Eden" för att förbereda den mänskliga kolonin för resten av jordens befolkning. Detta efter att hemskheter, som av spoiler-skäl lämnats åt fantasin, gjort vår sköna gröna planet obeboelig. Väl på Far Eden fryses människorna ner för att, efter två hundra år, vakna upp i en färdiguppbyggd civilisation där grödor grott och strukturer byggts av mängden terrabots som följde med till planeten för just civilisationsuppbyggnad. Denna omgivningsomvandling kallas i spelet "terraforming".

Far Edens terraforming beräknades ta 200 långa år, kolonisterna skulle då vakna och sättas i robotunderhålls-arbete. Någonting har, självklart, gått fel på Far Eden. Vad som, när Joule vaknade upp, skulle vara en vacker oas till civilisation med frodande grönska och ett gäng robotar samt andra människor som sällskap är istället en stormig öken tom på liv. Turligt nog återser Joule snabbt sin robothund, eller corebot, Mack. Varje kolonist på Far Eden fick varsina corebots vars personligheter matchade sina ägares. Spelaren startar alltså spelet med en livskamrat till kompanjon. Dessa kompanjoners själar sitter i varelsernas kärnor (de lysande globerna som visas tydligt på samtliga konceptbilder, trailers och spelklipp) och nämnda kärnor kan föras över till andra ramar.

När vi ändå talar om att föra över kärnor, låt oss prata om möjligheten att skräddarsy dina corebots. Om du, mot förmodan (vilka är människans bästa vän nu igen?), skulle bli trött på din hundkompanjon, din spindelpolare eller din skräckinjagande gorilla-vän kan du skräddarsy nämnda kompanjoner både utanpå och under huven. Vill du transformera din K-9 till en mördarmaskin kan du göra det genom att byta ut delar. Du kommer även att kunna uppgradera din corebots själ, hur är dock oklart.

Vad kan vi förvänta oss i september? Med åtta till tio timmars speltid, Armatures gameplay och system-expertis, Comcepts känsla för karaktärsuppbyggnad och djup samt Joseph Statens otroliga kunskap vad gäller manusförfattande är Recore helt klart ett av höstspelen att se fram emot. Att spelet bär en mindre prislapp än andra spel på grund av utvecklarnas vilja att se spelet i fler händer gör spelet än mer attraktivt.

Domen har dock inte fastställts ännu, men tills spelet släpps till PC och Xbox One den 13 september följer vi Recores resa med entusiasm.