När man först hör Elex premiss är det nära på givet att känna en viss förvirring, då det kombinerar både fantasy och scifi i ett spel med öppen spelvärld, något som är relativt ovanligt när det gäller rollspelsgenren. Utvecklare brukar normalt sett hålla sig till enbart en av dessa och bygga en värld kring den basen, men Elex går mot strömmen för att kunna bjuda på en handling som kretsar kring natur/magi samt teknologi och kampen mellan dessa element.
Spelaren kastas ut i ett massivt krig mellan olika fraktioner då riket delats upp av en substans kallad Elex som framkallar galenskap och tömmer människor på dessas känslor. När protagonisten Jax vaknar upp efter att ha fallit offer för en lönnmördare (som lyckligtvis misslyckades med sitt uppdrag) töms han på Elex och upplever mänskliga känslor för första gången, vilket låter honom leva sitt eget liv utan att manipuleras av utomstående krafter.
Möjligheten att välja sin egen väg är en stor aspekt i spelet redan från början, då karaktärer du interagerar med klargör hur dina handlingar påverkar deras åsikter gällande dig. Spelet trycker upp detta i ansiktet på dig via stora pop-ups med orden "This character didn't like that" när du säger något de inte håller med om, men med det sagt är systemet mer invecklat än man kan tro. Det är inte så simpelt som "den karaktären gillar det här", systemet innehåller flerta olika grader av medhåll eller avsaknaden av detta, och du kan även skapa förvirring med chockerande val eller få karaktärer att ändra sin syn på saker.
Utöver detta influeras spelvärldens åsikter gentemot spelaren beroende på vilken fraktion denne väljer att gå med i, och även om spelaren inte tvingas till att välja sida direkt är det ändå ett val som måste göras. Även detta trycks upp i spelarens ansikte redan efter att denne träffar spelets första karaktär, men det är ändå ett bra sätt att förklara att det är ett val och konsekvensbaserat rollspel. Med tanke på hur ideologiskt olika de olika fraktionerna är (detta gäller framför allt frågor som natur, magi och teknologi) är valet inte ett helt enkelt sådant, speciellt med tanke på att spelvärldens alla karaktärer behandlar spelaren på olika sätt beroende på vilken fraktion denne går med i.
Spelet introducerade stridsmekaniken kort tid in i spelupplevelsen vilket, enligt Elex-producenten Michael Paeck, var inspirerat av From Softwares succéserie Dark Souls. Tittade man på användargränssnittet såväl som tredjepersonsvyn och spelets oförlåtande stil (möter du en fiende som är några levlar över dig har du inget annat val än att gå därifrån, bli bättre och sedan försöka igen - eller dö) är denna inspiration tydlig, men utförandet är ändå annorlunda.
Dark Souls hyllas bland annat för sin makalösa, stridsmekanik som flyter på fantastiskt bra. Elex stridsmekanik skiljer sig tyvärr ganska rejält från inspirationskällans och känns istället styltig och stel. Även om man byter mellan hårdare och lättare attackmönster kändes striderna i dagsläget ganska tröttsamma, speciellt med tanke på hur ofta man fastnade i en animation utan någon möjlighet att avbryta attacken. Dessa animationer såg allt som oftast onaturliga ut och det hände även att karaktären gled omkring utan att röra på benen.
Det finns dock en hel del variation gällande striderna dock, och även om vi enbart fick testa fåtalet olika vapen lovade Paeck att flertalet nya vapen skulle dyka upp när spelet väl släpps, bland annat skjutvapen. Paeck förklarade även att svärdskrigare bör välja Berserkers-fraktionen så det känns rimligt att anta att övriga även de har mer att erbjuda specifika spelstilar.
Spelets storlek var också imponerande, Paeck förklarade att man kommer att kunna nå alla platser som syns omkring en, spelare kan alltså befinna sig på både de snötäckta bergstopparna i fjärran och de massiva ökenlandskapen. Det finns även mer futuristiskt designade landskap, likt de vi sett i spelets tidiga gameplay-trailers, med metallstrukturer och glödande neon så omgivnings-variationen är tydlig. Enligt utvecklarna är även spelets längd rejält imponerande då sido- och huvuduppdragen kan ta upp till 80 timmar att ta sig igenom.
De olika omgivningarna ser riktigt bra ut, lövverken är polerade samt väldetaljerade, sanden flyter omkring längs marken och virvlar i luften och allt detta bidrar till en fantastisk atmosfär. Rustningar och byggnader imponerar även de, men karaktärsmodellerna drar ner det visuella något. Samtliga har samma statiska ansiktsuttryck och munrörelserna är totalt felsynkade, så vi hoppas att karaktärsmodellerna förbättras innan det att spelet släpps.
Då Elex är ett massivt rollspel med rejält mycket innehåll kan vi lugnt säga att den tid vi spenderade i spelet inte på något vis ger oss nog med information för att kunna sammanfatta det perfekt. Vi fick enbart tala med ett fåtal karaktärer, veva med ett fåtal vapen och det var märkbart mycket vi inte fick uppleva. Med det sagt kändes tiden väl spenderad och Elex ser verkligen ut att kunna imponera. Stridsmekaniken var något stel, men med tanke på att vi inte kunde testa speciellt många vapen är det svårt att säga mer än så. Gällande storlek och val och konsekvensaspekten kan vi dock konstatera att vi ser fram emot vad som komma skall, Elex verkar ha mycket att erbjuda sina spelare.