Gamereactors första möte med Pro Evolution Soccer 2013 sker i form av en duell med den holländske journalisten Maarten Blonk. Matchen såg på förhand ut att bli en tuff utmaning, då våra brasilianska hjältar i Flamengo ställdes mot eleganterna i Real Madrid. Det stod dock tidigt klart att båda sidor var mer intresserade av att finslipa den egna tekniken än av världsliga ting som att göra mål och vinna matcher.
Anledningen var mycket enkel. Kort dessförinnan hade det samlade pressuppbådet serverats en presentation med efterföljande frågestund på sammanlagt dryga timmen, som stakade ut kursen för årets upplaga av Konsumism trotjänare. Fokus, liksom så ofta förr med Pro Evolution Soccer, hade legat på detaljerna. Bollmottagningar, passningsspel och sulfinter hörde till huvudnumren, med följd att muskelminnet hos alla hugade skribenter delvis fick skrivas om under de första matcherna.
Mest lockande att testa inledningsvis var hur bollmottagningar nu mer än någonsin tidigare sades vara en funktion av den individuelle spelarens skicklighet, även om personen bakom spakarna också har visst inflytande. Möjligen var de två lagen i denna tidiga version av spelet inte de mest lämpade för att uppvisa kontraster i teknik, men visst fanns där stora skillnader i hur Ronaldo och den typiske bollvinnande mittfältaren hanterade en crossboll i midjehöjd.
Just bollbehandling är väl, tillsammans med tempo, kanske den viktigaste egenskapen som skiljer ut en världsspelare från en dussinlirare. Just därför är det så glädjande att detta fungerar bra och känns så intuitivt. Extra njutningsbart är det att straffa en försvarsspelare som är allt för ivrig, genom att lyfta bollen över honom med ett kvickt tillslag.
Bland de mer subtila förbättringarna till årets version märks förbättrad intelligens hos datorkontrollerade spelare. Till mångas glädje märks detta främst hos de förut så utskällda målvakterna. Visst har dessa planens sista utposter en lång väg kvar att vandra tills de med rätta kan sägas likna en Neuer eller Casillas, men irritationsmomenten i det egna straffområdet tycks vara klart färre i år.
Någon som däremot inte har genomgått samma uppgradering av hjärnfunktionen är domaren. Säkert finns mycket balanseringsarbete kvar att göra för att synkronisera domarens tolkning av dynamiska spelsekvenser med våra mänskliga åsikter. Att någon enstaka glidtackling döms för hårt eller milt är därför inte lika besvärande som när han vägrar att fukta visselpipan vid en regelrätt misshandel av någon stackare, som tycks klassas som juridiskt ointressant för att han hunnit spela bollen vidare innan han får bröstkorgen penetrerad av ett dussin skruvdobbar.
Som alltid med dessa utannonseringar av nya fotbollstitlar så var Konami också noga med att berätta länge och väl om kraftigt förfinade passningar och skott. Och hade dessa genombrott skett i samma omfång som utvecklarna vill ge sken av så hade vi varit nere på nanometerprecision redan för en konsolgeneration sedan. Dessa löften skall alltså tas med en nypa salt, utan att för den skull avfärdas på förhand.
Det finns också mycket riktigt någonting väldigt tilltalande med hur passningar och skott fungerar i PES 2013. Redan den klassiska halvt assisterade styrningen är ett klart lyft från förra årets upplaga, även om detta till stor del beror på mer tilltalande bollfysik, samt ett något sänkt bolltempo. Att ge sig i kast med manuella skott är dock ett helt kapitel för sig. Initialt är det kapitlet fullt av Baresi-träffar och misär, men sakta och säkert låter sig även dessa manövrar bemästras.
Det slutgiltiga intrycket av Pro Evolution Soccer 2013 är något kluvet. Å ena sidan kan man inte låta bli att älska ett utvecklarteam som gräver ner sig i detaljer, subtiliteter och småfinesser för att förbättra en avbildning av den sport de älskar. Det vittnar om tilltro till den egna förmågan att hitta rätt och om passion.
Å andra sidan ger teamet bakom serien ofta intryck av att vara mycket lyhörda gentemot fansen, utan att för den skull lägga krutet där det verkligen skulle behövas. Styrningen i PES har länge varit ett adelsmärke och inte alls i samma behov av en uppfräschning som exempelvis de styltiga spelaranimationerna.