Svenska
Gamereactor
förhandstittar
Dissidia Final Fantasy NT

Dissidia Final Fantasy NT

Vi besökte Square Enix i London för att provspela deras kommande slagsmålsfest med Final Fantasy-figurer. Här är våra intryck...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Final Fantasy har underhållit spelvärlden i tre decennier nu, och under så lång tid har naturligtvis en väldans massa karaktärer kommit och gått. Från Garland i originalet till prins Noctis i Final Fantasy XV. I kommande Dissidia Final Fantasy NT får flera av dessa figurer chansen att träffas och en gång för alla bevisa vem som egentligen är bäst av i slagsmål, tre mot tre. Gamereactor fick nyligen chansen att provspela hos Square Enix i London, och tänkte nu berätta vad vi tycker om Team Ninjas fightingspel.

En rejäl genomgång av systemet gavs innan jag började spela och det visade sig vara välbehövligt. Det finns gott om inställningar och menyer, men så snart varje del av spelet förstås blir det genast mer logiskt. Det är viktigt inte minst för de många olika superattacker man kan göra, vilket i flera fall signaleras via stora, tydliga mätare som hängt med från arkadversionen av spelet (som dock utlovas ska snyggas till).

Dissidia Final Fantasy NT
Lag om tre spelare slåss mot varandra.
Detta är en annons:

Att kontrollera sin karaktär påminner en hel del om andra tredjepartsspel och det är kanske inte så konstigt med tanke på att Dissidia är lika mycket ett beat 'em up som ett fightingspel. När jag inte springer eller hoppar runt på banan, kan jag ducka med L1 och dasha mot min motståndare med R1. Sistnämnda är praktiskt för starka kämpar i behov av att snabbt komma nära sina motståndare för att dela ut maximal skada.

Efter att jag hyggligt fått kläm på detta fick jag bekanta mig med själva stridssystemet. Med X gör jag snabba attacker som däremot inte gör någon skada. Istället ökas min Bravery-nivå, som illustreras med en siffra som startar från 1000. Ju mer du får, desto mer kan du använda till HP-attackerna som du utför med fyrkant. De modige kan försöka göra riktigt många snabba attacker för att sedan kunna besegra motståndaren med ett enda slag, vilket är riskabelt eftersom du även förlorar Bravery när du blir slagen själv.

Dissidia Final Fantasy NT
Figurer från alla spel blandas hejvilt.

Sedan finns såklart ytterligare lager för att krydda spelbarheten. I takt med att du bygger upp dina attacker och striden pågår, blir ytterligare tre varianter tillgängliga för att hjälpa dig att slåss (en med bara triangel, en med upp + triangel samt en ner + triangel). Det finns även Summons tillgängliga, annars vore det ju inte Final Fantasy. På varje bana dyker kristaller upp, och genom att ta dem ökar du på en mätare i övre vänstra hörnet. När en karaktär fått sin fylld håller du in en knapp, varpå en Summon dyker upp på slagfältet om du lyckats genomföra uppladdningen. Som du kanske anar är de stora bestar som delar ut väldans massa stryk om du klarar det.

Detta är en annons:
HQ

En sak jag direkt noterade med Dissidia Final Fantasy NT är hur intensivt det är. Spelarna bara flyger runt på skärmen, vilket gör att det är viktigt att låsa in sig på sin motståndare och bli bra på att undvika attacker. Matcherna kan vara över på 30 sekunder om din fiende är nog koordinerad och skicklig att slå ut tre liv från motståndarlaget. Något som gör det intressant är att du får respawna om du dör, en bra spelare kan alltså döda den svagaste tre gånger för att vinna striden.

Jag är tacksam att jag fick sitta 90 minuter med detta, för det är verkligen en titel som kräver att du hittar din egen favorit om du ska uppnå några resultat. Några spelare är bättre lämpade för Assassin-klassen som gör dig snabbare, andra kanske föredrar att hålla sig på avstånd med Marksman alternativt satsa på medelbra Vanguard. Sedan finns även Specialist-fighters som blandar element för en mer egen stil.

Dissidia Final Fantasy NT
Det är kaotiskt och det gäller att träna.

Jag har provat på en hel del figurer, bland annat Cloud Strife från Final Fantasy VII; Garland från original-Final Fantasy; Kain Highwind från Final Fantasy IV; Terra Branford från Final Fantasy VI; Squall Leonhart från Final Fantasy VIII; Ramza Beoulve från Final Fantasy Tactics; Ace från Final Fantasy Type-0; Kefka Palazzo från Final Fantasy VI; Sephiroth från Final Fantasy VII och många fler. Ingen brist på spelbara figurer med andra ord, och det finns en uppsjö av banor baserade på kända scener ur spelserien.

Min favorit blev Ramza Beoulve som med sin HP-attack Holy frammanade ljusstrålar ur marken, och jag gillade även Kefka som var en mycket habil Marksman-representant som galant slog ut motståndare från behörigt avstånd. Det finns ett 'sten, sax, påse'-system inbyggt så varje klass (minus Specialist) är extra bra mot någon annan, men sämre mot andra. Det gäller alltså att slåss taktiskt så ni nyttjar era figurer maximalt.

Dissidia Final Fantasy NT
Noctis är såklart med, du trodde väl inget annat?

Jag vill även nämna grafiken som imponerade rejält på mig. Varje karaktär med tillhörande arena kändes väldigt polerade, samt levande. Det finns givetvis massor av fanservice inlagt för att de som spelat Final Fantasy länge ska kunna gotta sig åt detaljarbetet. Även attacker och sådant är inspirerade av hur de fungerar i figurernas spelförlagor.

Jag lämnade Square Enix och känner mig imponerad av Dissidia Final Fantasy NT. Det är både lättillgängligt, men ändå tillräckligt djupt för att utmana spelare att verkligen lära sig sina figurer och hur de används bäst. Det känns heller inte som ett spel bara gjort för Final Fantasy-fans, utan alla bör kunna ha roligt med detta. Däremot kommer just fansen ha större behållning i slutändan.

HQ

Relaterade texter



Loading next content