Svenska
MEDLEMSRECENSION

Ace Combat: Assault Horizon

Jag är fri som en fågel. Det är bara jag och luften. Alla bekymmer är som bortblåsta. Plötsligt piper larmet till. En rebell har mig i sikte. Jag försöker att skaka av mig honom, men han är snabb och och lyckas hålla sig bakom mig trots mina ansträngningar. Men han hänger inte med min plötsliga undanmanöver. Nu är det jag som är bakom honom, och jag avfyrar mina kulsprutor tills hans plan exploderar. Jag flyger förbi vraket och ser mig omkring. Ett antal fientliga jaktplan eskorterar ett av deras bombplan. Jag låser siktet på ett av planen, och hör mig själv säga "Fox 2". Striden har bara börjat.

Om det är en genre som jag alltid velat spela, men aldrig gjort, så är det flygspelen. Spelen där man susar genom luften med olika jaktplan på jakt efter fiender, vare sig det är en simulator eller ej. Nu efter att ha satt tänderna i efterlängtade Ace Combat: Assault Horizon, så är jag redo att recensera det.

Även spel av den här typen har en handling, tro det eller ej. I Ace Combat: Assault Horizon strider NATO och ryssarna tillsammans mot rebeller i Östafrika. Allt verkar gå enligt planerna, tills rebellerna får tag på ett kraftfullt vapen som närmast kan beskrivas som en mindre version av atombomben. Och bara någon timme senare så dyker en twist upp, som jag inte tänker berätta så mycket om, mer än att fienderna blir en aningen svårare och stridsskådeplatsen blir större.

Handlingen ska tydligen vara skriven av Jim DeFelice, en författare som ska ha skrivit bästsäljande militärromaner. Jag har dock personligen aldrig läst hans böcker eller ens hört talas om honom innan, så huruvida han skriver bra böcker tänker jag inte uttala mig om. Handlingen i nya Ace Combat är dock i alla fall en väldigt generisk sådan. Det är en sådan handling som är långt ifrån dålig, men det är inget speciellt med den heller. Jag tror faktiskt det finns flera romaner som har samma typ av handling. Den får dock lite beröm för att inte vara lika överdriven som till exempel i Call of Duty-spelen, och för att jag tyckte att det blev spännande runt den sista timmen. Fast jag brukar nästan alltid tycka så.

Det är dock inte handlingen som är det viktiga, utan själva spelmekaniken och luftstriderna. Ace Combat har såvitt jag vet aldrig varit en simulator, utan snarare ett arkadaktigt actionspel med flygplan. Och Assault Horizon är inget undantag. Innan varje uppdrag så får man möjlighet att välja jaktplan, eventuellt färg samt ett specialvapen (utöver kulsprutan och de vanliga missilerna). Och jaktplan finns det gott om. I början har man inte så mycket att välja mellan, men i takt med att man kommer längre in i spelet så får man fler att välja på. Dessutom så kan vissa plan bara användas i särskilda uppdrag. Man kommer att kunna välja mellan bland annat Super Tomcats, F-22:or, MiGs, Thunderbolts, Nighthawks och även vår svenska stolthet JAS-39C Gripen.

Som sagt så är Ace Combat: Assault Horizon ett arkadaktigt actionspel, vilket absolut inte är negativt. Luftstriderna är för det mesta riktigt snabba och även väldigt underhållande. Att kontrollen dessutom är riktigt snabb och smidig gör det ju inte sämre. Det gäller också att komma riktigt nära fienderna, då det är svårare att ta de på avstånd med missiler. När man kommit tillräckligt nära ett fiendeplan så kan man aktivera Close-Range Assault-systemet. Spelet hjälper dig då en aning med att styra planet, och du kan koncentrera dig på att bomba fienden med kulsprutor och missiler.

Nytt för serien är att man även kan ta kontroll över helikoptrar. Att ratta en AH-64D Apache Longbow eller en Mi-24 Hind ger en helt annan känsla än att susa i fullfart genom luften med ett jaktplan och ger lite variation. Helikopteruppdragen är inte lika snabba som jaktplansuppdragen, men de är minst lika intensiva. Utöver de ovan nämnda helikoptrarna så kommer man även få möjlighet att styra över kulsprutan i en UH-60 Black Hawk-helikopter, vilket också bidrar till lite variation.

Multiplayerläget var något som jag inte hade så stora förväntningar på, då jag kände att multiplayern skulle kännas ungefär som i Uncharted 2. Underhållande, men inget som jag skulle spela flera veckor i sträck. Jag hade rätt om det, men det hindrar inte multiplayerläget i Ace Combat: Assault Horizon från att vara väldigt underhållande. Rent spelmekaniskt skiljer det faktiskt inte så mycket mellan singleplayer och multiplayer, så det du lär dig och bemästrar i singleplayerläget går utmärkt att använda i multiplayer. Till skillnad från när du väljer plan i singleplayer, där alla plan är inbakad i en enda lista, så är det lite mer ordning och reda när du ska välja plan i multiplayerläget. Man skulle kunna säga att de är indelade i klasser, och de är indelade i fyra kategorier, eller klasser. Jaktplan, bombplan, plan som kan göra både och (Multirole), samt attackhelikoptrar. I takt med att man spelar så kommer man att få poäng. Med dessa poäng så kan du låsa upp olika förmågor, som kan hjälpa dig och ditt lag.

Det finns fyra olika spellägen i multiplayer. Deathmatch är precis som det låter, skjut på allt som rör sig. I Domination så ska man ta över och hålla baser, precis som i Call of Duty-spelen. Fast i luften. Capital Conquest var det som jag tyckte var mest intressantast. Båda lagen har ett högkvarter (HQ). Det gäller att förstöra fiendens HQ, samtidigt som man försvarar sin egna. Utöver det så måste man förstöra markmål innan man kan ge sig på fiendens HQ, samt ta över baser som gör det lättare för hela laget att snabbt nå en viss punkt på kartan. Sedan finns det även Co-op, som låter dig spela genom kampanjens nivåer tillsammans med upp till tre andra personer. Jag har inte hunnit spela så mycket Co-op, men jag tyckte att helikopteruppdraget som jag testade i Co-op var riktigt roligt.

Grafiken är riktigt snygg. Detaljerna på planen är riktigt snyggt gjorda och luftstriderna ser riktigt läckra ut. Dock så blir spelet inte speciellt snyggt när man kommer närmare marken. Utvecklarna ska tydligen ha använt satellitbilder för att återskapa miljöerna, men det ser ut som om man tittar i Google Maps. Men så länge man håller sig i luften imponerar grafiken.

Ljudet är även det riktigt bra, och bidrar till att luftstriderna känns levande. Att höra jaktplan och målsökande missiler susa förbi ens eget plan känns riktigt härligt. Dessutom så är soundtracket något extra. Förutom att musiken passar in perfekt i uppdragen, så är även en del av låtarna riktigt, riktigt bra. Just dessa låtar väcker en speciell sorts känsla inom mig. Episkt, minst sagt.

I slutändan är Ace Combat: Assault Horizon ett riktig bra spel. Luftstriderna är fantastiska och känns levande, och det är god variation. Lägg dessutom till fin grafik, grymt ljud, ett riktigt bra soundtrack och ett underhållande multiplayerläge. Jag fick vad jag förväntade mig, och lite till.

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10