Uncharted: The Lost Legacy

Uncharted 4: A Thief's End var en av den främsta anledningen till varför jag skaffade en PlayStation 4. Jag såg bara det spelet framför mig, jag hade verkligen bestämt mig för del fyra. Alla sa ju att det var så bra, det var ursnyggt och det bästa spelet i serien - något jag senare tveklöst kunde skriva under på. Sedan påpekade folk i min omgivning varför jag inte köpte Nathan Drake: Uncharted Collection och spelade igenom dem tre första spelen först, något som aldrig hade slagit mig. Sagt och gjort, det fick bli samlingen som tog oskulden på min nyinköpta PS4. Och redan där fastnade jag för Nathan Drake och hans äventyr. Fyran sades bli den absolut sista delen i serien så jag förväntade mig aldrig att se ett helt annat äventyr och definitivt inte så snart. När man utannonserade Uncharted: The Lost Legacy och informationen skvallrade om att man nu skulle vara Chloe Frazer från tvåan tappade jag lite av intresset. Uncharted är Nathan Drake, precis som Tomb Raider är Lara Croft. Det kan alla som har spelat spelen ifråga hålla med om. Men även för en veteran numera med åtskilliga timmar under bältet i Uncharted-universumet så är det fortfarande någonting som lockar. Drake och hans familj må vara färdiga men man tackar ju inte direkt nej till mer äventyr.

Jag vill sätta förväntningarna direkt från början. Uncharted: The Lost Legacy var ursprungligen planerad som nedladdningsbart innehåll för Uncharted 4, men Naughty Dog blev medryckta i projektet och snart stod det klart att det var lite större än en vanlig DLC. Så nu är det en fristående release och landar i butikshyllorna på en, enligt mig, överraskande billig penning. Istället för att fokusera på Drake, Elena och Sully igen, plockar The Lost Legacy upp med de samtidiga händelserna i Uncharted 4. Vår huvudperson är som sagt den här gången Chloe Frazer; kärleksmaterialet i Uncharted 2: Among Thieves och vapendragare i Uncharted 3: Drake's Deception. Hon får sällskap i sitt äventyr av Nadine Ross, legosoldat och tidigare antagonist i Uncharted 4. Tillsammans är paret på jakt efter Tusk of Ganesh i Indiens västra Ghats.

Uncharted har alltid varit en serie som berörs av arv och familj och The Lost Legacy är inget undantag. Medan Nadine är med på resan och hoppas kunna få tillräckligt med pengar för att sätta hennes soldatenhet Shoreline tillbaka på rätt spår, är det Chloes historia. Trots australiensisk accent och efternamn Frazer är Chloe faktiskt av indisk härkomst på sin fars sida. Han var också på jakt på Tusk men försvann i sin sista expedition vilket Chloe inte kan komma över. Frazer och Drake var mycket liknande karaktärer i Uncharted 2 vilket gör Chloe till en naturlig passform för denna roll. Hon hymlar inte med att hon är ute efter pengarna för Tusk of Ganesh och det kommer att nästla in både henne och Nadine i problem, men det finns mer under ytan. När du hoppar, gömmer, pusslar och skjuter dig igenom det lite drygt tio timmar långa äventyret börjar Chloe öppna sig för Nadine. Apropå speltiden kan jag emellertid tycka att det är något av en slamkrypare. Spelet är lite för kort jämfört med fyrans 15-timmarspass. En bagatell förstås men The Lost Legacy låter dig förlänga speltiden genom att leta efter skatter och andra värdefulla föremål. Under spelets gång bygger paret inte bara upp en alltmer övertygande vänskap utan Chloe börjar också inse att hon är nära att nå sin fars dröm med hennes jakt på Tusk. Det må vara Chloes historia, men det är en mycket oupptäckt sådan.

Mekaniskt sett är detta ingen stor avvikelse från Uncharted 4, vilket låter rimligt med tanke på dess uppkomst som DLC. Att kontrollera Chloe är med andra ord precis som med Nathan Drake; hon kan springa, hoppa, skjuta och svinga sig med ett rep men hennes repertoar har utökats med ytterligare två färdigheter. Hon har en uppsättning dyrkar så att hon kan låsa upp lådor runtomkring på kartan via ett analogt och vibrationsbaserat minispel. Hon stjäl också klättringsutrustning direkt från Tomb Raider - Chloe kan förankra sig på porös sten med en knapptryckning. Chloe känns till och med som rebooten av Lara Croft ibland. I många avseenden blir linjen mellan Uncharted och Tomb Raider tunnare och tunnare.

Om du förväntar dig ett Uncharted 5 tror jag att du överreklamerar dig själv på det här spelet. Vad du har här är några linjära, actionfyllda kapitel som bland annat innefattar ett långvarigt kapitel 4 där spelet kastar dig ut i Indiens västra Ghats att utforska. Det är samma idé som Uncharted 4:s Madagaskar, men här ges det mer utrymme och mer kärlek. Du har en jeep till ditt förfogande som underlättar din förflyttning över hela regionen, men annars får du en karta med några markörer som visar din väg. Det finns några pusselområden som behövs låsas upp för att du ska kunna ta dig vidare. Utanför dessa mål finns patruller att besegra och dessa väljer du, precis som i tidigare spel, själv hur du ska ta hand om; antingen smyga eller bara gå rakt på. Symboler finns också som låser upp något speciellt och en mängd olika dolda skatter. Det är ett bra område, vilket ger spelet lite andningsrum och känns faktiskt som utforskning för första gången i seriens historia.

Det grafiska kräver långt ifrån någon skämskudde eftersom Naughty Dog gör det igen. Lost Legacy är riktigt snyggt och om du sa till mig att någon sålde sin själ för att göra den här grafiken möjlig, skulle jag tro på dig. Det är ett vackert spel fullt av liv och färger. Ibland ställer jag mig bara still för att beskåda omgivningen oftare än vad jag gjorde i föregångaren; mäktiga omgivningar, prunkande djungelmiljöer och områden som tonar upp sig mot himlen. Naughty Dog har också uppenbart förbättrat ansiktsanimationerna och Chloe och Nadine är ett nöje att titta på. Jag skulle sträcka mig så långt att säga att The Lost Legacy ibland verkar snyggare än fyran men skillnaden är minimal.

Lost Legacy är ett Uncharted-spel rakt igenom. Om du gillade Uncharted 4 kommer du förmodligen att tycka om det här. Om du inte gjorde det kan Lost Legacy's något slankare presentation vara en välsignelse för dig. Utöver det långa mittenkapitlet överträffar det inte riktigt dem tidigare spelen. Det landar på butikshyllorna, utspelar sig samtidigt som Uncharted 4 men gör inget mer märkvärdigare än så. Om du har spelat Uncharted innan har du skjutit, klättrat på väggar och sprungit genom gamla strukturer som faller ner runt omkring dig. Du vet hur allting fungerar. Inget kommer att överraska dig. I det avseendet är The Lost Legacy inte annorlunda men det gör det bra. Och det räcker för mig. Om Chloe och Nadine är framtiden för varumärket är vi med på en riktigt underhållande resa.