Kingdom Hearts 1.5 + 2.5 Remix

2017 är ett stort år för serien Kingdom Hearts,; 15 år har hunnit gå sedan serien startade på Playstation 2, det efterlängtade Kingdom Hearts 3 är bekräftat för release 2018 och för att fira att serien fyller moppe så har Square samlat hela serien och gjort den tillgänglig till en konsol, Playstation 4. Låt oss titta närmre på den större av dem båda, Kingdom Hearts 1,5 + 2,5 Remix.

Eftersom Kingdom Hearts 1,5 + 2,5 Remix är en samling av fyra spel och 2 samlingar cutscenes så känns det naturligt att recensera dem mer var för sig, då varje del har sina individuella styrkor och svagheter. Eftersom de även i tre fall av fyra är de tidigare japanskexlusiva Final Mix versionerna så finns det extra innehåll av varierande mängd från titel till titeln. Först ut är så klart:

Kingdom Hearts
I Kingdom Hearts introduceras vi för Sora, en glad och äventyrlig 14-åring med traditionell gravitationsimun spikfrisyr som tillsammans med sina vänner Riku och Kairi drömmer om att besöka andra världar. En natt så slukas deras värld av mörker och Sora kastas in i ett äventyr där han söker efter sina försvunna vänner och skaffar nya när han reser mellan olika världar baserade på klassiska Disneyfilmer, beväpnad med den mytomspunna Keyblade, ett magiskt svärd svärd format som en nyckel och det enda som kan hålla tillbaka mörkrets makter och besegra spelet fiender, The Heartless. Med sig på sin resa har han sina nya vänner, allas våra Kalle Anka och Janne Långben.

Storyn i första Kingdom Hearts är fortfarande lika mysig som den var för 15 år sedan, att resa från en Disneyvärld till att utforska och återuppleva bitar av storyn från de filmerna fyller mig med nostalgi och jag ler för mig själv. Mixen av Disney och Final Fantasy kändes en gång i tiden bisarr, men att se Squall från FF VIII eller Cloud från FF VII stå sida vid sida med Kalle har blivit en naturlig syn med åren. Temat är vänskap och gott mot ont i vad som är seriens mest rättframma story, innan uppföljare och spinoff började grena ut storyn i flera grenar och kopplingar och är den mest lämpliga för nytillkomna i serien.

Kingdom Hearts är också det spelet i serien där spelmekaniken åldrats mest, hack 'n slash stridsystemet är fortfarande roligt, men striderna känns stelare jämfört med senare delar i serien och tempot är lägre och Soras förmågor känns inte lika utvecklade. Sedan så får man tänka som så att jag känner så här efter att ha spelat igenom de andra innan jag återvände hit igen. Kameran är också den stelare och ligger för nära Sora vilket gör bosstrider och plattformshoppande knepigare än vad det borde vara. Vad Square dock har fixat är att ge Final Mixversionen samma kamerastyrning som uppföljare och har flyttat den från axelknapparna till höger spak.
Final Mix erbjuder minst nyheter till den här delen också. Vi får ett par nya Keyblades, nya Heartless och en ny, hemlig boss som hintar om uppföljaren. Så mycket som hypades upp om Final Mix versionerna under PS2-eran så känns det lite antiklimatiskt.

Tillkortakommanden till trots så är Kingdom Hearts fortfarande charmig, roligt och nostalgiskt för både Square och Disney fans än idag. 8/10

Kingdom Hearts: Re:Chain of Memories
Nästa del i serien släpptes först till Nintendos bärbara storsäljare Gameboy Advance, men fick sig sedan en 3D-remake till PS2, som i sin tur är vad som erbjuds i denna HD-samling.

Re:Chain tar vid där Kingdom Hearts 1 när Sora, Kalle och Långben springer på det mystiska Castle Oblivion. I hopp om att finna vad de söker så kliver de in genom slottets portar och möts av slottets nuvarande herrar, ett gäng klädda i svarta läderrockar som döljer en hemlighet rörande Sora. Mer vill jag inte säga för den som är ny för serien, men än en gång så får vi besöka olika Disneyvärldar i jakten på svar, fast det är samma världar och ungefär samma story i dem som i föregående spel. Anledningen till detta är inom berättelsens ramar för att Sora reser genom sina minnen, tack vare magiska kort. Den delen som för storyn framåt sker mellan varje besök av världar.
I Re:chain spelar just kort en stor roll, både i berättelse och speldesignen. Storymässigt är de länkade till Soras minnen (därav Chain of Memories), men spelmässigt så finns det två funktioner. Dels bygger spelets stridsystem på det, där varje attack är ett kort symboliserar en attack, en summon eller en magi. Dessa kan sedan kombineras i "sleights" där tre kort skapar en combo. Målet är att få ett högre värde än motståndarens kort. Detta låter säkert väldigt stelt och mer turbaserat än realtidsstrider, men det flyter på bra och är givande när man väl satt sig in i det.
Sedan så spelar korten in i världarna i sig, i vad som mer kan liknas vid dungeon crawl än en linjärvärld. Världarna delas upp i flertalet rum och du tilldelas olika genom både vunna strider och story för att själv välja vad rummet ska innehålla. Behöver du levla upp och bli starkare så kan du välja ett rum med starkare fiender, vill du spara innan bossen så kan du skapa ett rum för det.
Re:Chain of Memories skiljer sig mest från de andra spelen i serien med det här systemet, men är man villigt att ge det en chans så är det ett underhållande spel i sig. Däremot så kan jag tycka att det kändes omotiverat för en full 3D-remake jämfört med GBA-originalet, som jag gillade mer. 7/10

Kingdom Hearts 2
Kingdom Hearts 2 tar vid ett år efter slutet på Chain of Memories, något som 2005 gjorde mig en aningen förvirrad när jag gick från del 1 direkt över till del 2. Storyn fyller så småningom i vad som hänt mellan dem och ger oss mer förståelse om vart vi befinner oss.
Innan vi återförenas med Sora och gänget så får vi träffa och spela som Roxas, en ung man som tillsammans med sitt kompisgäng våndas över att sommarlovet snart är slut och försöker göra det mesta av tiden. Allt är inte vad det verkar dock och Roxas bevakas av dem mystiske Diz. Även den mystiska Organization XIII från Chain of Memories verkar vara intresserade av honom. Roxas verkar också ha en koppling till Sora.
När vi väl återförenas med Sora får vi veta mer om Organization XIII och att dessa är Nobodies, skapade av det tomma skal som lämans efter av Heartless. Trollkarlen Yen Sid, från den klassiska sekvensen Trollkarlens Lärling i Fantasia, ger oss i uppdrag att resa från värld till värld för att stoppa dem och rensa upp alla Heartless. En resa som leder oss till att återbesöka gamla världar och vänner i ny form och även nya världar från bl a Tron, Lejonkungen och Pirates of the Caribbean.

Kingdom Hearts 2 vidarutvecklar stridsystemet från första spelet och gör det mer energiskt och flytande, magierna har tweakats och likaså summons. Nytt är att Sora nu har fått Driveforms där han lånar kraft ifrån sina kamrater och som boostar styrka, magi eller en blandning av båda beroende på vilken man väljer. I strid kan man också stöta på "reaction commands", som med ett enkelt knapptryck för Sora att göra en unik attack beroende på vilken fiende man möter. Dessa drar dock ner svårighetsgraden under bosstrider och är ibland oundvikliga. Även under högsta svårighetsgraden så underlättar de för mycket.
Kameran har också uppdaterats och befinner sig numera längre ifrån Sora och ger spelaren en bättre överblick över världen omkring. Många genom har klagat över seriens kamera, men jag själv har aldrig haft så stora problem med den, utöver att autosiktet ibland väljer något ologiskt mål ibland.
Bandesignen återskapar troget stilen från sina filmer och de flesta världar är roliga att utforska. Atlantica är dock mest plågsam i sitt upplägg. Världen var ingen favorit i del 1, men i 2:an så har den gjorts om till ett simplistiskt rytm-minispel där man får spela igenom sånger, ett par av dem nya och inte alls något vidare.
Vad Final Mix erbjuder är en mängd nya och utmanande extrabossar (de som tyckte att Sephiroth var utmanande kommer att bli överraskade och överkörda), flertalet nya cutscenes och förhöjer upplevelsen rejält.

Jag minns inte att jag hade så här kul med Kingdom Hearts 2 2005, om det är Final Mix eller om det åldrats såpass väl vet jag inte, men det underhöll mig rejält under resan mot att klara det till 100%. 9/10

Kingdom Hearts: Birth by Sleep
Den bästa av alla mellantitlar vi fått i väntan på Kingdom Hearts 3 kom till PSP 2010. Birth by Sleep utspelar 10 år innan första spelet och ger oss en bild av historiens ursprung.
Vi får spela som Terra, Auqua och Ventus, tre unga vänner som alla tre drömmer om att bli Keyblade Masters och när vi träffar dem så ska Terra och Aqua examineras, för att bli just mästare, av deras lärare Eraqus och hans vän Master Xehanort. Det visar sig dock efter provet att Master Xehanort har försvunnit och här delar storyn på sig.
Detta är för att vi för första gången i serien har tre olika karaktärer att spela som och varje karaktär har en egen vinkel av berättelsen. För Terra handlar det om att finna Master Xehanort och få en ny chans att bevisa sig själv och att han kan hålla sig borta från mörkret. Ventus rymmer från världen för att leta upp Terra och varna honom för den mystiske Vanitas, samtidigt som han upptäcker den större världen omkring honom. Aqua i sin tur får i uppgift att hålla koll på Terra, samtidigt som hon ska söka efter Master Xehanort och föra hem Ventus. Under varje genomspelning så får man en större inblick i storyn ur andra vinklar, Aqua upplever effekterna av Terras handlingar och vice versa. För sci-fifans är det extra kul att höra Mark Hamill som Master Eraqus och Leonard Nimoy som Master Xehanort. Det är inte varje dag som Luke Skywalker och Spock samtalar.

Stridssystem är en effektiv mix av Kingdom Hearts 2 och Chain of Memories. Utöver vanliga attacker så kan vi equipa commands, olika specialattacker som är en blandning av attacker och magier som fyller samma funktion som specialattackerna i första spelet eller som du kombinerade kort för att få fram i Re:Chain, men mer lättilgängliga. Vissa delas mellan karaktärerna, men de har även sina unika commandsbaserade på deras spelstil. Terra är slöare, men har kraftigare attacker blandat med darkness, Ventus är snabbare och bygger mer på combos och Aqua är mer balanserad och lagd mot magi. Personligen finner jag Aqua som den som är roligast att spela som.
Vad mer som lyfter Birth by Sleep från de andra mellantitlarna är att Square nästan helt valt världar på filmer som de inte använt än, så istället för att återbesöka Agrabah ännu en gång så får vi träffa bl a Askungen eller de sju dvärgarna. Detta får spelet att kännas fräschare än, säg, Re:Chain of Memories.
Även Birth by Sleep erbjuds i sin Final Mix och bjuder mest på nya utmaningar och ett par extra bossar, så det är mer innehållsrikt än första spelet, men inte lika upplevelse förhöjande som i Kingdom Hearts 2. Dock så kan man låsa upp ett extra storykapitel som är kopplat till vad som sker i den andra samlingens Kingdom Hearts 0.2 a fragmentary passage, eller som jag kallar det; Kingdom Hearts 3 Ground Zeroes.

Birth by Sleep är ett givande tillägg till serien och utforskar mer än vad mellanspelen annars gör. Det finns en anledning till varför de använde arbetstiteln Kingdom Hearts Zero. Det märks att det hade sitt ursprung på Playstation Portable, världarna är inte lika detaljrika som sina stationära syskon, men med en av de bättre historierna i serien och ett underhållande upplägg så räddar det sig självt. 8/10

358/2 Days och Re:Coded
Det utannonserades 2 andra titlar tillsammans med Birth by Sleep en gång i tiden, 358/2 Days (uttalas three five eight over two days) till Nintendo DS och Coded till mobiltelefoner i Japan. Sistnämnda fick sig en remake till DS senare. Dessa valde Square att remastra och animera nya scener till för att skapa en form av film som vi kan se på för att uppleva storyn i. Anledningen är att dessa två inte gick att remastra på grund av DS:ens hårdvara är svagare än PS2 eller PSP och hade behövts byggas om från grunden. Och när remastern av de andra redan kostar tid och pengar så får man kompromissa. Och helt ärlit så är det till det bättre då de båda är av seriens svagare titlar. Även om 358 försöker ge skurkarna från del 2 och Roxas mer djup så var det ännu en gång återanvända miljöer från Kingdom Hearts 1 och ett levelsystem som kändes onödigt. Och Re:Coded tillför inget av intresse till serien, vare sig spel eller storymässigt. De flesta av oss som var nyfikna över vad som hände har nog kollat igenom alla cutscenes på Youtube, och för de som inte gjort det så kan de nu göra det i HD istället.

Sammanfattningsvis så bjuder Kingdom Hearts 1,5 + 2,5 Remix på gott om innehåll. Samtliga titlar har remastrat på ett ypperligt sätt och varje spel är det bättre alternativet mellan dem och originalformaten. Är du ett fan som inte redan ägde dem till PS3 av någon anledning (som en annan som valde Xbox 360 den generationen) och som vill återbesöka dem eller någon som är ny för serien och vill se vad allt ståhej inför Kingdom Hearts 3 handlar om så är det ett givet köp.
Det finns massor jag skulle kunna skriva om serien, hur att ha alla spel samlade på en maskin underlättar för att uppleva storyn, hur Disneyvärldarna implementeras i varje del eller hur mysig Yoko Shimomuras musik är, men jag får låta de som är villiga att uppleva detta själva.