Obduction

Bli bortförd med Obduction

Obduction, en pärla för en billig peng på PSN, är ett spel som känns en aning "bortglömt". Bröderna Rand och Robyn Miller, skaparna av Myst, har återigen gjort ett glesbefolkat och atmosfäriskt pusseläventyr för den med tålamod.

Varför spelet heter som det gör kan tyckas något luddigt. Abduction, som betyder bortförande, vore det mer uppenbara valet men jag har mina aningar om varför A bytts ut mot ett O (dessa delar jag inte med mig av, dock).

I spelets början blir den anonyma spelaren teleporterad från en grillplats vid en sjöstrand i skogen någonstans i USA till den ödelagda gruvbyn Hunreth i Arizona, inkapslad i en gigantisk sfär. Utanför denna sfär skymtar främmande planeter bortom ett kargt, till synes ogästvänligt landskap. Ett hologram i form av stadens borgmästare hälsar spelaren välkommen, på en rad olika språk.

Förutom karaktären C.W. (spelad av Robyn Miller, som också intog rollen som Sirrus, en av de onda bröderna i Myst) är spelaren helt utelämnad åt sig själv på denna märkliga, till en början obegripliga plats. C.W. har dock barrikaderat sig bakom en ståldörr och är inte till mycket hjälp när det gäller att lista ut vad som försiggår, vad Hunreth egentligen är för en plats och hur tusan spelaren ska bära sig åt för att komma hem igen.

Allra först får spelaren syn på en vit viktoriansk trävilla vars fasad sticker ut ur bergväggen. Tvätt böljar i brisen på torkvindan utanför och en hopphage har kritats på asfalten framför tomten. På den rundade brevlådan står ett namn: FARLEY. En lapp från den mystiske C.W. ligger inuti.

Och äventyret har börjat.

Vad som först verkar vara en flummigt och smått surrealistiskt designad spelvärld visar sig, för den observante spelaren, så småningom vara ett område som är genomtänkt in i minsta detalj. Spelet erbjuder så kallad environmental story, dvs merparten av dess handling och mytologi kommer spelaren till del via själva omgivningen.

För den som kör fast finns en väldigt njutbar, cirka 15 timmar lång walkthrough på Youtube, "Let's Play Obduction" av användaren Dilandau3000, en holländare vid namn Sven Groth som är bosatt i USA och arbetar som systemutvecklare för Microsoft. Sven Groth har specialiserat sig på bröderna Millers spel och genomför sina nätguider som om han upptäcker spelen för första gången samtidigt som tittaren.

Laddningstiderna i Obduction är vedervärdigt långa. Konsolversionen hänger sig under dessa lite för ofta för min smak. Spelkontrollen med DualShock känns lite bökig och oprecis på sina ställen. Det höga betyget kommer sig av att Obduction är en upplevelse som stannar kvar i den som spelar, långt efteråt. I mig, i alla fall. En berättelse som säkert hade kunnat vara en roman, en teveserie eller en sci-fi-rulle om inte Rand och Robyn Millers hjärtan klappat för kluriga spel.