Svenska
Gamereactor
recensioner
Party Hard

Party Hard

Aldin har festat hårdare än han någonsin gjort i indiespelet Party Hard och han är redo att dela med sig av sina festupplevelser...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

När dina grannar bestämmer sig för att anordna en rejäl fest som senare spårar ur, är den mest rationella svenska åtgärden att helt enkelt hålla ut. Du håller ut till morgondagen för att därefter spendera en timme med att anonymt skriva en väldigt passiv-aggressiv lapp, som du naturligtvis fäster i trapphuset när ingen ser dig. Om du däremot är huvudkaraktären i Party Hard kommer du istället att ta på dig en hockeymask, våldgästa festen och färga väggarna med grannarnas blod.

Party Hard är ett tvådimensionellt stealthspel där målet är att mörda samtliga festdeltagare i diverse festmiljöer. Premissen är precis lika bisarr som den är löjlig. Fast den är löjlig på ett mer lättsamt och humoristiskt sätt. Det räcker att kika på den ostdoftande pixelgrafiken och banala spelmekaniken för att förstå att utvecklarna Pinokl Games ändå har en stor portion självinsikt.

Party Hard
Tro eller ej, men det finns en handling i Party Hard. Den berättas främst genom korta mellansekvenser som doftar både ost och härlig sotsvart humor. Handlingen i sig är dock inget att hänga i julgranen.

Okej, du är en seriemördare som går runt och... mördar folk. Vad är grejen? Jo, för att lyckas nå ditt mål får du inte bli påkommen. Du kan gå runt och kniva ihjäl folk med ett enkelt knapptryck men det är lite riskabelt så vida du inte lyckas dumpa kroppen någonstans snabbt. Att hugga ihjäl folk är dock inte det enda sättet att släcka festen. Du kan till exempel förgifta drinkar, starta eldsvådor, kasta folk i stekheta grillar, elektrifiera folk genom att förstöra elskåp och förvandla traktorer till ohämmade mördarmaskiner. Alternativen är många, med andra ord.

Detta är en annons:

Om du blir påkommen då kommer festdeltagarna att ringa polisen. Farbror blå kommer då att åka till festen för att försöka haffa dig. Med lite tur och spring i benen kan du faktiskt slippa undan men du lär inse att efter varje gång du bli påkommen (och undkommer) kommer polisen att skicka en bättre, snabbare patrull som förr eller senare kommer att bura in dig. Det bästa är att helt enkelt inte bli påkommen, alternativt att kedjemörda festdeltagarna i rasande fart innan någon hinner reagera.

Detta är även tjusningen i Party Hard. Själva taktikdelen är överraskande djup och det dröjer inte lång tid innan jag faktiskt behöver fundera en extra gång innan jag fattar ett beslut. Spelmekaniken må vara superenkel men att faktiskt nå målet kan vara en rejäl utmaning. Har du inte bra tålamod och grym taktisk känsla då kan du lika gärna skippa det här spelet. Party Hard kan nämligen vara oförlåtande svårt. Vanligtvis hade jag inte haft något emot taktiskt svåra spel men i Party Hard är svårighetsgraden ett stort problem.

Party Hard
Gillar du pixelgrafik då kommer du mest troligt att gilla Party Hard.

Grejen är att varje fest, eller bana, är slumpmässigt genererad. Detta bidrar till vissa bekymmer. Ibland kan en bana genereras som gör det enkelt att mörda alla deltagare i ett enda svep. Men ibland genereras en hel klump statiska festdeltagare som gör det fullkomligt omöjligt för dig att utplåna alla utan att bli påkommen. När detta sker är det betydligt lättare att helt enkelt starta om än att ödsla tid på en omöjligt genererad bana. Den här svårighetsbalansen är tyvärr väldigt oberäknelig och det försämrar spelet en hel del.

Detta är en annons:

Ett annat problem jag har är att Party Hard aldrig lyfter. Efter att ha spelat de tre inledande banorna känner jag mig ganska mätt. Trots att festerna utspelar sig i olika miljöer, som till exempel på en nattklubb och under en konsert, blir det ändå ganska repetitivt i längden. Visst finns det stor skillnad på att mörda någon i ett hus med massa rum till skillnad från en öppen kuliss där folk står i klungor, men det hjälper ändå inte i slutändan. Sen hjälper det heller inte att deltagarna och föremålen slumpas fram, jag upplever liksom aldrig någon vidare variation.

Party Hard
Popkulturella referenser finns det gott om i Party Hard. Om du till exempel lyckas undkomma polisen genom att använda en lönndörr då kommer självaste Mario fram och spikar igen den.

I slutändan är Party Hard ett helt okej tidsfördriv. Grundidén är god och rent taktiskt bjuder det stundvis på en härlig utmaning. Dessutom är 80-tals soundtracket ganska skönt och pixelgrafiken kan ibland vara charmig. Dock är svårighetsbalansen åt skogen och det tar inte lång tid innan Party Hard blir plågsamt repetitivt. Hittar du däremot spelet för en billig peng är det definitivt värt en investering.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Taktiskt utmanande, kreativt dödande, skönt soundtrack, sköna popkulturella referenser
-
Obalanserad svårighetsgrad, plågsamt repetitivt, onödig handling, variationsfattigt
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
Party HardScore

Party Hard

RECENSION. Skrivet av Aldin Sadikovic

Aldin har festat hårdare än han någonsin gjort i indiespelet Party Hard och han är redo att dela med sig av sina festupplevelser...



Loading next content