Svenska
Gamereactor
recensioner
Hue

Hue

Hue är en liten kille som med Andreas i sällskap har försökt rädda sin mamma genom att måla hela världen. Är det roligare än att se färg torka? Läs vår recension.

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Monovärlden. Det är en värld helt olik vår egen och där färger inte existerar. Istället är den klädd i en evigt dyster gråskala, tillsynes endast bebodd av själar som alla verkar kämpa med sina egna problem. Fylld av uppmaningar om vad man ska akta sig för är det en defensiv värld jag kliver in i när jag sätter mig ned för att recensera Hue. Jag spelar som Hue (eller nyans som jag så envist alltid översätter det till) och mitt uppdrag blir att hitta min försvunna mamma som utan vidare försvunnit i detta gråa landskap.

Hue
Först ser det inte så inbjudande ut.

Fiddlesticks har tillsammans med Curve Digital snickrat ihop Hue, som namnet antyder anspelar på färg och nyanser. Spelet är uppbyggt som den typiska 2D-plattformaren, det gäller för dig att hoppa från ena avsatsen till en den andra och inte falla ner i gapet emellan. Vad som skiljer Hue från mängden är dock sättet man gör det på. Visst, du måste som i alla andra fall hålla koll på just avsatser men den extra utmaningen ligger i placeringen. Det går inte bara att springa igenom banorna en efter en, istället måste du tillsätta logik längst vägen. Och då menar jag inte en så simpel sak som att flytta på en låda för att skapa en avsats via vilken du kan ta dig upp till nästa avsats, den i nuläget onåbara avsatsen... hänger du med?

Till en början är världen grå. Marken och taket är svart men allt där emellan är grått. Tills dess att du hittar en färgklick, vill säga. Den första färgklicken jag hittade var blå, och med ett enkelt svep med vänster styrspak fick jag fram vad jag har valt att kalla färgpaletten (men är lite som ett vapenhjul för färger). Jag valde blå och vips så var gråskalorna utsuddade. Övermålade med heltäckande ljusblått avslöjade de en grå dörröppning i slutet av korridoren. Jag upprepade proceduren med färgpaletten och som genom ett trollslag var den gråa massan tillbaka igen. Dörren var borta. En utav de få människor jag passerar förklarade denna mekanik, samt bad mig att vara försiktig vid vattendrag.

Detta är en annons:
Hue
Det är när färgerna kommer in som du kan ta dig an pusslen.

Det börjar väldigt enkelt. Jag springer på provrör som ser ut att innehålla svart bläck, springer på vita brev som ger mig mer bakgrundsinformation. Senare springer på en till färgklick - lila, den här gången. Den läggs till bredvid den blåa klicken i färgpaletten och det dröjer inte länge förrän jag ser lila block på vägen. Metoden är den samme som förut, välj lila och allt som är lila runt omkring dig blir ett med omgivningen. Tanken verkar enkel men ju längre in i spelet du kommer desto svårare blir det. Till att börja med finns det ett pussel per område (du går in genom en dörr och kommer till ett område med en annan dörr i slutet, går du igenom den kommer du till ytterligare ett område). När du äntrat ett område har du ett pussel framför dig. Knallar du förbi en dörr och väljer att gå igenom den blir du tillfrågad om du verkligen vill gå tillbaka, väljer du ja så kommer dina framgångar i pusslandet att återställas.

Sen blir det fler och fler faktorer att hålla reda på, flera färger tillkommer och bara för att lådan du har framför dig är lila och du färgat bakgrunden lila så att den försvinner, kan det hända att en låda framför är av en annan färg och inte försvinner. Den kanske rentutav är svart och står där oavsett bakgrundsfärg? Utöver det finns det också andra faror som lurar. Fallande stenar, vatten och taggiga kanter är alla saker Hue inte tycker om och vid minsta kontakt med dessa är det god natt. Om så är fallet återställs pusslet.

Hue
Vissa pussel är mer krävande än andra och ett litet misstag kan resultera i game over.
Detta är en annons:

Ett av mina favoritmoment var när jag skulle ta mig fram till en nyckel i en labyrintliknande passage. Genom att välja orange försvann en rad fyrkanter framför mig, så jag kunde på det mest bekväma sättet knalla framåt. Men så kommer jag fram till ett ställe där blocket precis ovanför mig är rosa, inte orange. Fram med färgpaletten igen. Men icke, då jag stod där en orange fyrkant var placerad (men som sagt gömd) gick det inte att byta färg. Men rutan till vänster ovanför var färglös så med ett hopp gick det att byta (men det var snabbt för spelet pausas inte när paletten är uppe). Jag misstänker att Hue, för en del, kan vara hysteriskt utmanande och sätter verkligen det logiska tänkandet på prov.

Hue
Är pusslet löst eller inte?

Ett element som kan tyckas väldigt centralt i ett spel vars titel är en direkt syftning på nyans, är grafiken och i Hue är grafiken (som jag redan beskrivit) en väldigt integrerad del av äventyret. Ser man till stilen så tänker jag främst på Playdeads Limbo samt deras Inside. Skarpa kontraster och väldigt monotona färger är det som bjuds, och egentligen rätt basal grafik. Inga reflektioner eller så, utan matta färger. Svart och grått. Orange, gult, grönt, rött, rosa, lila och blått. Det är dessa som bygger upp det här äventyret och jag tycker det passar spelets stämning, en lite lågmäld historia som passar bra ihop med avsaknaden av bländande grafik i min mening. Snyggt, stämningsfullt.

Ljudet är något jag förvånades över då jag satte mig med spelet. Inte för att jag hade några överdrivna förhoppningar om det utan för att det var väldigt bra. Med det sagt ska också sägas att det inte är överdrivet mycket ljud i detta spel, annat än vatten som porlar, stenar som rullar eller faller och dina fotsteg. Det är i princip allt som låter på det diegetiska planet. Jag har spelat både med hörlurar (Sennheiser CX-300 II) samt via mitt ena högtalarsystem (Harmon Kardon HK395 2.1) och ljudet är trevligt och balanserat. Trots att jag tycker stenarna anspelar lite för hårt på basen vid fall är det först och främst ett klart ljud vi får. Hues fotsteg är också väldigt stämningsfulla och taktfasta - springer du igenom en korridor är det inte helt fel att lyssna på.

Hue
Hue är rakt igenom väldigt stilistiskt snyggt.

Det tekniska då, finns det något att ta upp eller att klaga på? Nej skulle jag säga. Kontrollerna är väldigt enkla. Du rör dig framåt, bakåt, uppåt och nedåt med vänstra styrspaken medan hopp sköts med A-knappen. Väljer färg gör du via högra styrspaken och alla dessa är väldigt precisa och reagerar snabbt vid tryck. Så då återstår din egen förmåga för timing att skylla på om något går fel. Jag är inte den bästa på plattformshoppande och därför har jag fått smaka på både det ena och det andra misslyckade fallet. Jag har flera gånger missbedömt avståndet till nästa avsats med någon millimeter, och svurit lite över min egen oförmåga då jag fallit ner till pusslets start. Så inget fel på kontrollerna (Xbox One-versionen). Skärmuppdateringen är stabil men då jag inte har möjlighet att mäta konsolspels hastighet kan jag inte ge en detaljerad rapport över den faktiska siffran. Vad gäller direkta tekniska problem som buggar sprang jag inte någon under min tid med spelet, vilket alltid är ett plus.

Hue
Tid är ibland också en faktor att ta i beräkning, tänk snabbt och rätt

För att summera då, hållbarheten för det här ligger om du frågar mig i hur mycket tålamod du har och din logiska förmåga. Har du lite tålamod och ger pusslen tid kommer du lösa dem, annars kanske tålamodet rinner ut och pusslen förbli mysterier. Så för er som gillar pussellir skulle jag rekommendera Hue varmt, då det är enkelt att komma in i och lära sig grunderna, men efter ett tag erbjuder en rätt rejäl utmaning. Dock är det inte en varning för er som inte är pusselintresserade, då det ger något att träna på och som jag redan sagt är väldigt atmosfäriskt mysigt. I överkant på sjuan med andra ord.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Mysig grafik, innovativt gameplay, utmanande
-
Stundvis svårbegriplig karta
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

2
HueScore

Hue

RECENSION. Skrivet av Andreas Blom

Hue är en liten kille som med Andreas i sällskap har försökt rädda sin mamma genom att måla hela världen. Är det roligare än att se färg torka? Läs vår recension.



Loading next content