Svenska
Gamereactor
recensioner
Super Mario Run

Super Mario Run

Mario springer per automatik. Petter hoppar genom att dänga bananklasenävarna mot sin Iphone 7 Plus

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Jag skäms lite för att erkänna det men jag har tillbringat alldeles, alldeles för mycket tid med speltypen "Endless running" under de senaste fyra åren. Vi pratar hundratals timmar. Tid som jag istället, om jag inte hade varit en renodlad skinkstut, kunnat lagt på ett nytt språk eller på att lära mig att snickra. Istället har jag suttit med min bananklase till högerhand och dumduttat på Iphone-skärmen i en hel radda olika titlar. Jag och min kära fru har under åren gjort det till en grej att hitta ett spel av den här typen, där gubben kutar av sig själv, och sedan utmanat varandra i det.

Det hela började nog med Canabalt, sen till Temple Run, sen gick vi över på Jetpack Joyride, över till Temple Run 2, vidare till Subway Surfers, Sonic Dash, Despicable Me: Minion Rush, Agent Dash och slutligen Run, Sackboy Run. I alla dessa titlar under alla dessa timmar av speltid har jag dessutom aldrig vunnit över min fru. Inte vad jag kan minnas, i alla fall. Med tanke på att min fru varken driver en speltidning eller förkovrat sig i det tusentalet stortitlar som undertecknad lirat under de senaste 30 åren - är det såklart skamligt. Jag borde skämmas, helt enkelt. Eller jag skäms. Som en hund.

Super Mario Run
Grafiken är sådär simpelt supercharmig men å andra sidan har Nintendo varit rysligt bekväma och återanvänt 100% av objekten från New Super Mario Bros-titlarna.

Under dagen idag har jag förtvivlat försökt ladda hem en förhandsversion av Nintendos första riktiga Mario-spel till mobila enheter. Super Mario Run, eller "Suiphah Marioah Rahnnaaaah" som det heter, på originalspråk. Det har gått förbannat dåligt, ska jag be om att få tala om. Nintendo, med 18 timmars framförhållning, bad spelpressen ladda hem en särskild app för att inuti denna app ta hem en begränsad portion av spelet som sen skulle fungera en ytterst begränsad tid. Detta för att hinna recensera Super Mario Run innan det väl släpptes, tidigare ikväll.

Detta är en annons:

Appen fick jag såklart hem. Jag är ju trots allt inte dummare än så. Inuti appen fick jag direktiv om att koppla upp mig mot en server och mot den servern skulle det sedan kopplas på en annan app. Inuti den appen skulle den ursprungliga appen aktiveras för att sedan knytas till servern där en begränsad del av spelet fanns varpå en server där appen fanns skulle dubbelkolla med servern där spelet fanns om appen där servern kollade upp spelets onlinefunktionalitet hade tillstånd att kommunicera med den ursprungliga appen. Appen som skulle prata med servern som skulle kolla upp appen inuti den första appen fick ej kontakt med servern som skulle godkänna appen som skulle knytas till godkännandet vilket fick appen att skicka ett felmeddelande till servern som nekade appen att kommunicera med ursprungsappen. Servern nekade då appen som avbröt nedladdningen av spelet som stängde ned servern som bad mig återinstallera den andra appen varpå ursprungsappen... Ähh. Lägg av! Jag fick vara så snäll att vänta på den officiella premiären för ett par timmar sedan, betala 100 kronor som alla andra och invänta Marios intåg på min Iphone 7 Plus.

Mellan kvällens blöjbyten och Franks smått bisarrt envisa tjat om pepparkakor har jag lyckats klämma cirka tre timmar Super Mario Run och även om jag gärna hade spelat tre timmar till innan det är dags att sätta betyg har jag samtidigt klarat alla banor och återvänt till 22 av de 24 (sex olika världar) som erbjuds här. Jag känner mig redo, att ge mitt samlade slutomdöme om ett spel vars premiär har varit mer efterlängtad än vad jag någonsin sett när det kommer till en Iphone-titel.

Super Mario RunSuper Mario Run
Musiken är bra och spelmekaniken är tight som en tiger. Spelet är för kort, dock. Särskilt med tanke på att det kostar hiskeliga 109 kronor.

Mario springer av sig själv. Det vet du såklart redan. Du lirar Super Mario Run med ett finger (förslagsvis tummen) och beroende på hur länge du trycker på din Iphone/Ipad-skärm, ju högre hoppar den rultige rörpularen. Mario behöver dock inte hoppa över små hinder eller den minsta sortens fiender eftersom han lärt sig att ninja-rulla allt som inte är högre än honom själv, en funktion som dessutom tillåter för en typ av nya trickz som galjonsfiguren aldrig tidigare bemästrat. Mario karate-ninja-rullar nämligen av Goomba-gubbarnas kala skurkhjässor och trycker man ned tummen på skärmen i samma ögonblick kastar han sig upp i luften i någon slags superhjälteaktig piruett. Denna specialrörelse är ett måste för att längre in i spelet kunna plocka de lila supermynten som Super Mario Run i mångt och mycket handlar om.

Detta är en annons:

För detta är ett smått ohyggligt simpelt spel i sin uppbyggnad och delar av mig hade verkligen önskat mig något mer, nånting med lite mer rekorderlig Nintendo-substans. Det tar knappt två timmar att kuta igenom samtliga av banorna, att dö är i stort sett omöjligt och livslängden är helt beroende på huruvida du gillar att spela om samma gamla bana tre eller ibland till och med fyra gånger innan du kliver vidare till nästa. Allt handlar om att samla mynt och även efter att du norpat varenda gram guld i hela Svampriket ombeds du fortsätta krafsa till dig sluringen på det mest gladlynt giriga sätt jag skådat sedan Wario senaste var i farten.

Pengarna spenderas sedan i vad som kallas Kingdom Builder och här kan man, likt supergulliga kattsamlarsimulatorn Neko Atsume, spendera sina stålar på att bygga ut sin egna lilla version av spelvärlden. Det är dock betydligt tråkigare än vad det låter (jag vet att jag beskrev det helt sagolikt vackert) och alla förändringar är pannkaksplatta och endast visuella. Kanske är jag 30 år för gammal för just den funktionen dock, det har helt klart slagit mig.

Super Mario RunSuper Mario Run
"It's-a-me, Mula!" Räkna med att Super Mario Run lirat in mer pengar än alla andra spel i år innan månadens slut.

När det gäller det spelmekaniska finns det ärligt talat inte särskilt mycket att säga. Tempot är lagom högt och hoppfunktionen lagom bra. Allt är lagom, förutom att svårighetsgraden är låg och förutom att rörmokaren inte går att styra. Visst går det att trixxa genom att lära sig timingen mellan hur snabbt och i vilken ordning diverse anstormande fiendedrägg anländer och på så vis sätta ihop hopp-combos, men att försöka få det att låta som någon svårslagen spelteknisk superbedrift vore bara larvigt. Nintendo har gjort ett bra jobb med Super Mario Run och i direkt jämförelse med exempelvis Sonic Dash och Run Sackboy! Run är det ett trevligt spel. Det är dock för innehållslöst för att kosta hiskeliga dryga 100 kronor, för kort och för bekvämt designat.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Trevlig grafik, mysig musik, enkelt upplägg, härlig spelmekanik, underbart belöningssystem
-
För dyrt, för kort, kräver konstant internetuppkoppling
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Super Mario RunScore

Super Mario Run

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Mario springer per automatik. Petter hoppar genom att dänga bananklasenävarna mot sin Iphone 7 Plus



Loading next content