Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
recensioner
Hellblade: Senua's Sacrifice

Hellblade: Senua's Sacrifice

Nordisk mytologi blandat med mental ohälsa i en nedåtgående spiral satt i en diffus verklighet. Det låter som en vanlig arbetsdag för Kim...


Ångest och depression. Ljus eller mörker. Verklighet eller dröm. Finns det någon som helst mening med det jag gör? Det är frågor som Senua ställer sig under sin svåra resa mot Helheim. Målet är sinnesfrid, men vägen kantas av fler och tyngre frågeställningar än vad både hon och jag hade räknat med. Mörkret blir mer påtagligt, sinnesstämningen tyngre och greppet om verkligheten svårare att hålla. Hellblade: Senua's Sacrifce bjuder på teman som inte är så vanliga i spelform, åtminstone inte presenterade på det här viset.

Ninja Theory har pratat mycket om att Hellblade: Senua's Sacrifice faktiskt är ett storspel men paketerat i en något blygsammare form, med en halverad prislapp som resultat. Många har varit oroliga för att projektet ska sluta i ett spel med mer yta än substans och sanningen är att det faktiskt är ganska exakt på pricken vad jag känner när sluttexterna rullar förbi på skärmen. Detta känns som ett indiespel med toppgrafik. För enformigheten har i omgångar ätit mig levande, har det känts som.

Hellblade: Senua's Sacrifice
Har du ingen fläskig yacht när du ska resa till Helheim får du ta vad du hittar i naturen, i det här fallet - en stock

Vår protagonist, Senua, har förlorat allt och befinner sig på en mörk väg. Det vet hon, innerst inne, men hon fortsätter ändå. När jag får börja lära känna henne i öppningsscenen sitter hon på en trästock som extraknäcker som kajak. Hon paddlar tyst och försiktigt samtidigt som en röst pratar direkt med mig, som spelare. Jag får ingen direkt presentation av spelets premiss eller handling men får snabbt veta att Senua har haft det svårt, eller snarare har det svårt just nu. Hon är helt enkelt en plågad själ med ordentliga psykiska bekymmer.

Senuas huvud är proppat med viljor och åsikter och mer än ofta av den destruktiva sorten. Jag blir påmind om jag borde vända tillbaka, att jag inte kommer klara uppgiften jag har framför mig och att allt är hopplöst. Men, Senua biter ihop och kliver av sin sporadiskt sammansatta träkajak vid en strandkant. Kontrollen av karaktären lämnas här över till mig, tänker jag, men rösterna i huvudet fortsätter babbla. Jag känner mig ofokuserad och stressad och atmosfären och den intensiva inlevelse jag känner i början - är imponerande sammansatt och stilfullt designad. Det är melankoliskt direkt från starten, Ninja Theory vill att jag ska känna mig vemodig och det är någonting de lyckas med. Jag känner mig nästan lika plågad som Senua.

Hellblade: Senua's Sacrifice
Om du vill lära dig mer om spelvärlden och mytologin överlag kan du aktivera speciella stenar som berättar sagor för dig

Hellblade: Senua's Sacrifice är ett actionäventyr sett ur ett tredjepersonsperspektiv och spelmekaniskt finns här inga direkta innovationer att vänta sig, vilket såklart är helt okej. Rent krasst kan spelet delas upp i två delar; Omgivningsbaserade pussel, slå fiender på truten - repetera. Instoppat i mellan dessa moment finns små fragment av berättelsen och små världsbyggande detaljer. De känslomässiga delarna till varför Senua är på väg att göra det hon ska berättas inte direkt utan ju mer jag spelar desto djupare förståelse får jag men jag når aldrig riktigt den punkten där jag själv blir så involverad som utvecklarna vill att jag ska bli.

Pusseldelarna handlar allt som oftast om att gå fram till en dörr som är låst, på dörren finns det en till tre runor som lyser olycksbådande rött. Min uppgift blir att bege mig ut i spelvärlden, eller snarare närområdet, för att hitta saker i naturen eller konstruktioner som representerar runans utseende. Mycket handlar om perspektiv, genom att hitta ett träd som ser lite suspekt ut och liksom cirkulera runt det kan jag på så sätt lyckas skapa runan jag letar efter och sedan öppna dörren. Det är finurligt till en början även om det inte är särskilt svårt eftersom spelet alltid visar på ett ungefär var jag bör leta. Det är egentligen bara intressant de första gångerna och tyvärr används samma typ av pussel genom hela spelet. 100 gånger, ungefär. Visst blandas det in ett par varianter lite senare, men i grunden handlar det mesta om samma gamla sak, om och om och om igen.

Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice
Hellblade: Senua's Sacrifice