Så har det till slut blivit konsolägarnas tur att få prova på livet som jägare, efter att PC-spelarna har sprungit runt i såväl europeiska som amerikanska jaktmarker sedan i februari. Och, precis som förra gången, är det upp till dig som spelare att jaga alla möjliga djur, som du sedan fäller i utbyte mot pengar och poäng. För dessa kan du sedan köpa ny utrustning och avancera i ett klassiskt färdighetsträd innan du ger dig ut igen.
Och precis som förra gången är det samma tillvägagångssätt som gäller. Vandra runt i ett av två otroligt vackra jaktreservat och där ständigt vara på din vakt. Djur kan, som du kanske redan gissat, enkelt märka din närvaro. Här reagerar diverse fyrfotingar på ljud, doft och såklart på hur väl du syns. Det gäller därför att smyga så nära djuret som möjligt utan att märkas. Till din hjälp har du brunst-dosor som efterliknar djurens olika läten, kikare, karta och såklart bössan. Dock finns det ingen ljuddämpare (till skillnad från valfritt actionspel från de senaste tio åren), vilket tvingar dig att prioritera. För om Bambi kan upptäcka dig enbart genom ett felsteg över en kvist, så vore ett dån som påminner om domedagens entré också rätt svårt att missa.
Så förvänta dig inte en massiv begravningskortege strax efter det dödande skottet. När jag tänker efter kan du behöva spåra upp djuret från det att du träffat det, tills det segat ihop en bit bort. För i min erfarenhet är skadeskjutning vanligare än att det dör på fläcken, och detta kräver att du följer spåren. Fast efter blod istället för avtryck och spillning.
Återigen tror jag att det här spelet antingen kommer tråka ut eller underhålla, beroende på hur stressad du som spelare är. Är du beredd att sitta en stund i ett buskage, undanskymd från insyn, och vänta på fyrfotingen? Eller vill du agera snabbt och effektivt håva in pengarna? Tja, sistnämnda kommer nog inte lyckas så bra med tanke på att djuren är väldigt lyhörda. Om du däremot inte har något emot att spendera lite tid tillsammans med moder naturs relativa tystnad, har du mycket att hämta här. Och innan jag fortsätter vill jag bara påpeka, den här gången tog det mig inte 90 minuter innan jag fällt mitt första villebråd. Utan 15.
En annan, välkommen detalj, som jag ser i konsolversionen, är inkluderingen av till dagens dato samtligt nedladdningsbart material. Medan majoriteten av detta har släppts gratis, har vi här möjligheten att både ratta fyrhjuling (som däremot brölar högre än Mäki under en Halo-match eller Kim Orremark då man nämner "trådlös laddning") och att campa i månskenet (detta genom att placera ett tält). Så det är alltid ett plus. Du kan ju alltid parkera en bit ifrån dina jaktmarker.
PC-versionen av detta spel har, lite generaliserande, kallats för ett av världens snyggaste spel. Och således kan konsolerna kännas som en bromskloss i det avseendet. Att ta hutlöst snygga texturer, realistiska skuggor och överlag vibranta färger, och trycka in allt i Playstation 4 respektive Xbox One... Var något som jag inte trodde var möjligt.
Men jag hade fel. Det grafiska är, även om det inte ligger på samma nivå som Uncharted 4, en bragd. Jag jämför såklart med hur PC-versionen ser ut och under mina timmar med PS4-versionen hade jag svårt att se några större skillnader. Ljuset faller även här lika lätt på såväl löv som grenar och mark, medan avståndet man ser är häpnadsväckande. Det samma gäller ljudet som här håller lika hög klass som PC-förlagan. Något som är ett måste då det som jag redan nämnt, är en central aspekt av spelet.
Den tekniska sidan är det heller inget fel på. Något annorlunda spelkontrollschema än vad jag är van vid (var ett tag sedan jag laddade om genom att trycka på trekants-knappen) men utöver det har jag inget direkt att klaga på. Skärmuppdateringen är något lägre än till PC (där jag körde med 60 bilder), men det stör mig inte. Ett spel med det här tempot kräver inte nödvändigtvis silkeslen och millisekundsnabb respons. I alla fall inte om du är gömd när du lägger upp ditt skott.
Sammanfattningsvis är även konsolversionen av The Hunter: Call of the Wild en väldigt trevlig upplevelse som, beroende på hur du spelar, kommer få ut olika mycket av. Det är en tekniskt imponerande produkt som pressar dagens maskiner ytterligare några snäpp och det är något som jag välkomnar med öppna armar. Jag skulle säga att det mer eller mindre är en exakt kopia av PC-förlagan. Och med det sagt, klämmer vi till med en stark sexa även denna gång.