Kommer du ihåg för länge, länge sedan då ett av världens största företag gjorde bedömningen att alla ville spela spel utan någon som helst precision och först möblera om vardagsrummet innan man placerade sig framför TV för att vifta med hela kroppen? Jag talar såklart om Kinect. Det låter som en fars, men Kinect sålde snabbt innan intresset tvärdog, men Microsoft var övertygade om storheten och bestämde sig för att köra ner den varsamt men bestämt i halsen på alla som skaffade Xbox One. Det gick sådär och Kinect pensionerades fortare än någon hann säga "tokflopp".
Men trots detta och trots de ofta usla förutsättningarna så hann det faktiskt komma ett par bra spel. Harmonix Dance Central är fortfarande bästa dansspelet enligt min ringa mening, och Kinect Star Wars är inte heller dumt. Kinect Adventures var också underhållande samt att det kom ett flertal relevanta träningsspel. En annan titel som få förmodligen minns, men som också underhöll var Kinect Rush: A Disney Pixar Adventure.
Sistnämnda kom ursprungligen till Xbox 360, men nu har detta släppts på nytt till Xbox One. Spelet innehåller fem Pixar-serier förvandlade till minispel, och det ska sägas direkt att spelkontrollen här är väldigt mycket bättre än i originalet tack vare handkontrollen. Upplägget är att du har ett slags lekpark som fungerar som aningen sölig hubbvärld där du sedan går till den film du känner för att spela i, och du får även en virtuell lekkamrat som väldigt gärna vill visa dig runt. De som finns att välja bland är Up, Toy Story, Toy Story 2, Toy Story 3, The Incredibles, Cars, Cars 2 och Ratatouille plus Finding Dory som lagts till i Xbox One-versionen.
Eftersom det trots allt i första hand är ett barnspel får du snickra ihop din egen användare innan du springer omkring i lekparken, där du spelandes exempelvis The Incredibles kommer se ut som en superhjälte, medan du i Cars blir en bil. Det är inte direkt några märkvärdiga verktyg som finns till förfogande, men du får iallafall välja hudfärg, frisyr och kön, vilket nog räcker för de flesta ändå.
En sak jag misstänker många kommer gilla är möjligheten att spela co-op. Varje bana har pussel du ska utföra tillsammans med en vän för att komma vidare. Oftast enkla grejer, men det är såklart roligt att man uppmanas att faktiskt spela ihop istället för att dra åt varsitt håll. Det finns även orsak att spela banorna flera gånger som ger nya områden att utforska, nya delmål och även nya figurer som medverkar. Barn brukar sällan behöva en anledning att göra samma sak om och om igen, men det blir ändå lite roligare på detta sätt om du som vuxen "tvingas" vara med och spela.
Rush: A Disney-Pixar Adventure är som sagt en minispelssamling snarare än något annat, där variationen är fullgod och spelen inte sådär övermåttans mini egentligen. De många varianterna är såklart baserade på de olika filmerna och det betyder att du har racing i Cars att se fram emot, såväl som livet under ytan där du får spela som självaste Nemo. I de flesta fall handlar det dock om enklare plattformsbanor där den bästa baseras på klassiska Ratatouille. Det är upplagt som ett litet miniäventyr som tar dig genom både kök och kloaker.
Svårighetsgraden är generellt väldigt lågt ställd med tanke på målgruppen, och om du mot all förmodan skulle fastna någonstans, erbjuds du möjligheten att helt enkelt hoppa över den aktuella passagen och dra vidare. För den som strävar efter att låsa upp allt och ta den eftertraktade guldmedaljen på varje bana gäller det dock att vara beredd. Det är en tuff grej som kommer att kräva en del av dig som spelare, även om du är van gamer.
Rent grafiskt har denna version av spelet försetts med 4K-upplösning (till Xbox One X, vilken jag testat med) och HDR-stöd som gör det väldigt tjusigt att se på. Men polygonmodeller och liknande är ändå av det enklare slaget, vilket såklart beror på spelets äldre ursprung. Vill jag vara snäll för utseendet tankarna till Nintendos titlar, men visst hade det varit roligare med ett riktigt läckert spel som gör Pixars tekniskt avancerade filmer mer rättvisa.
En annan baksida som kommer med spelets relativt höga ålder (ett halvt decennium är en evighet i vår del av nöjesindustrin) är att serierna som är med känns lite åldrade. Jag älskar visserligen varenda en av de som är med, men nog hade det varit trevligt med The Good Dinosaur, Inside Out och Brave utöver befintliga, eller för den delen pinfärska Coco som hade premiär i USA förra veckan. Nu är det serier vi som är lite äldre är mer bekanta med än kidsen, möjligen undantaget Cars som aldrig tycks åldras.
Rush: A Disney-Pixar Adventure är som sagt en återutgivning och saknar det där lilla extra som gör det till ett riktigt bra spel. Nu har det allt för att underhålla en stund, men till skillnad från åtskilliga av Nintendos alternativ, Skylanders-äventyren, Super Lucky's Tail eller Lego-spelen har det inte den där hållbarheten som gör att yngre spelare kommer att vilja spela om och om igen under lång tid. Det är istället mer som en trevlig Pixar-munsbit, som att köpa en några år gammal DVD-samling med Disney på Ö&B och sedan ha roligt med det den tid det varar. Absolut inte det sämsta, men mer är det heller inte.